Vaknade för en stund sedan alldeles kallsvettig, jag var i min dröm tillbaks på Astrid Lindgrens barnsjukhus och Simon var nyutskriven från neonatalen, fick det där jäkla morfinet och slutade andas, låg där livlös och jag skrek...blääää för den jävla händelsen!!
Tror allt har kommit tillbaks för den där läkaren på Astrid! TÄNK OM det var hon som överdoserade mitt barn med Morfin?? Den manliga läkaren vi hade den gången pratade hela tiden om att han skulle kolla med sin kollega om vad HON tyckte, mm!!
Har kollat Simon flera gånger nu och han ligger i sin säng i sitt egna (och Liams) rum och sover sött, andas på som han ska och mår prima, men tanken på att han faktiskt höll på att dö ifrån oss pga av läkarslarv är HEMSK!
Har nog börjat bearbeta allt nu såhär i efterhand och jag ska garanterat ta redan på hur man anmäler händelsen! Har inte riktigt orkat tänka på det förrns nu, men det känns rätt viktigt att få ett avslut på det hela!
Vi va på lungspirometri i Onsdags med simon oxå, och hans lungor sår riktigt bra ut :) Iaf vad de kunde se just då! Han andas helt normalt och inget tyder på att han har BPD längre eller äns har haft! Såå skönt! nu kan man börja leva lite normalt, men RS härjar på rätt bra och fortsätter tydligen att öka så ett tag till är vi nog lite halvisolerade sådär :) men andra ord fortsätter min handsprit följa med mig vart jag än går :D Nä ska göra ett nytt försök att sova! (Är det inte härligt när man hör fågelsång såhär på morgonkvisten?? DÅ är det snart vår!!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar