Idag höll Simon på att ta sina första steg men ångrade sig i sista sekund :) Han står själv medvetet nu och ställer sig upp ibland när han leker mm, dröjer nog inte många veckor innan han verkligen tar sina första steg! Kan inte riktigt förstå att min lilla plutt som alldeles nyss vägde 1187g och var 37cm lång snart går alldeles själv!! Den 31 Juli var min BF dag och då blir han oxå 1 år korrigerat =) Känns som att det var igår jag satt vid hans kuvös och undrade,hoppades att vi skulle uppleva alla hans framsteg och det fick vi :) Han var en kämpe som kämpade sig igenom sina första veckor med div apparater,nålstick,provtagningar och andningsuppehåll mm
Ibland kommer allt tillbax och man tänker på allt en gång till, man måste nästan ha vart med om det för att förstå det...
Jag kan fortfarande ibland,inte ofta men ibland kolla så att han inte slutat andas, jag har inte lämnat tillbax andningslarmet men jag använder det inte heller utan jag känner mig trygg med att ha det hemma bara, varför vet jag inte men jag antar att det är för att utan det där larmet så hade inte Simon levt idag! Känns som att jag på nåt sett inte riktigt är redo att släppa taget ännu!
Vi särbehandlar inte längre Simon genom att inte ta med honom till shoppingcentrum,ikea, dagis mm utan nu lever vi som vilken barnfamilj som helst men när det gäller förkylda människor tar det emot och jag får en obehaglig känsla, det sitter liksom i än och jag vet inte varför för han klarar av en förkylning hur bra som helst och har inga problem alls med sina små lungor men det är väl nåt som kommer sitta i ett tag kanske.
Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget men det var skönt att skriva av sig iallafall :) Nu ska jag sova! Natti natti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar