Har funderat ett bra tag på att radera bloggen som iallafall för det mesta blir bortglömd, tänkte att jag skulle bläddra lite i den och kolla lite påå vad jag skrivit innan så jag minns.. kom till April/maj 2008 och insåg att den tiden var den bästa,sämsta och läskigaste i mitt liv.. Har inte tänkt så mkt på den tiden eller har trängt bort den tiden i våra liv och när jag läste allt igen kom det tillbaks. Alla känslor, precis alla! Chocken när jag helt plötsligt skulle föda barn 14 veckor förtidigt! Tårarna som forsade när vi satt intill en kuvös med våran pyttelilla son i som låg och kämpade för sitt liv i respirator för lungorna var inte ens nästan färdigutvecklade ännu, soren över att inte kunna göra något åt saken och skuldkänslorna över att jag tyckte det var mitt fel :( Fick se hur hans pyttesmå armar och fötter vart sönderstuckna av alla nålar, nålar överallt, i huvudet, armarna och fötterna. Slangar i näsa och apparater som piper varje gång han slutar andas, ibland blir han blå..då får han hjälp av en sk NEOPUFF, en syrgasmask som de ventilerade honom med, då kom han igång men väntan på att han skulle andas igen vart lång,hemsk och jobbig, han hade syrgas nästan i 7 veckor. och pååå allt det hade vi en liten 2 åring hemma som vi ville spendera så mkt tid som möjligt med, vi pendlade fram och tillbaks varje dag, jag sov på sjukhuset och Danne hemma med Liam! Det var hemskt och jag vet inte hur många gånger jag satt i koridoren på sjukhuset och grät hysteriskt över all frustration, pumpade mjölk som en ko om inte mer. Satt i timmar med min son på bröstet i sjukhussalen och sjöng,pratade och lovade honom att vi snart skulle få komma hem och bli en hel familj!

8 veckors tid på sjukhuset vart det, sen fick vi komma hem och bli en komplett familj :) DET VAR LYCKA!!

Vill aldrig mer sätta mig på den karusellen och tackar alla högre makter för att allt gick bra med våran älskade lilla Simon :) Som för övrigt inte har några men alls efter sin tidiga födsel!



När jag läst klart alla inlägg från den tiden insåg jag att jag inte alls tänker radera bloggen! Den är viktig för mig och mina minnen finns här :)

Jag älskar min familj över allt annat och är så lycklig att jag har er!!

Gott Nytt År!!