Vila i frid mina älsklingar!

I Fredags var en tung dag, ingen rolig dag alls för vi var tvugna att avliva våra älskade katter Chippe och Casper :( De har vart med oss i 10 och 7 års tid och därmed vart med nästan sålänge som jag och Danne har vart ett par! Det känns tungt, riktigt surt ruttet och elakt att en människa ska kunna bestämma när ett djur inte ska få leva mer :( Tomheten och saknaden är stor spec när jag är hemma själv :( Som många säkert tycker att "det är ju bara katter" men Nej det är inte bara katter för oss, de var våra livskamrater som fanns vid vår sida både i vått och tort, de har vart med när vi har skrattat, gråtit, flyttat , fått barn..ja allt och jag saknar de oerhört mycket!!

Anledningen till allt är min förbannade astma :( Den har bara blivit värre och värre och för ca två veckor sedan fick jag så pass svårt att andas att jag var tvungen att ringa ambulansen, åkte till akuten och fick alla möjliga medeciner men inget hjälpte! Det gav mig kortisontabletter och sa att det kunde ta ca 6 timmar innan de började hjälpa så jag åkte hem flåsandes och kunde fortfarande inte andas! Inte ett dugg, Jag kom väl hem strax före 23 och sov inte en blund utan väntade ovh väntade på att kortisonet skulle hjälpa men det vart bara värre och värre. Jag började få riktig panik för allt snurade och varje andetag känndes som en kniv i bröstet, jag fick ingen luft och när jag ringde 112 (igen) ville damen som skickade ytterligare en ambulans inte lägga på för hon var orolig att jag skulle tuppa av, jag lovade att ringa igen om det vart värre och fick lägga på, väckte Danne och packade mina saker sa hejdå och hoppade in i ambulansen.

Väl inne i ambulansen fick jag syrgas som inte hjälpte så mkt men en aning iaf, jag syresatte mig inte alls bra trots syrgas och ambulanspersonalen kunde inte riktigt förstå varför jag blivit hemskickad i det skick jag var i! När jag kom fram till akuten låg min syresättning på 79-83 och skulle ligga på iaf 95, jag fick mer syrgas,mer medecin och de började mistänka propp i lungan för inget hjälpte men efter ca 6 timmar och ytterligare mer medecin så var jag bra :) JAG KUNDE ANDAS!! Har aldrig uppskattat det förrns nu :) Jag var botad och läkaren konstaterade att jag haft ett sjuhelvettes astma anfall som inte velat ge med sig och med massor olika medeciner i kroppen,hjärtklappning och skakig fick jag äntligen åka hem och sova :)

Därför var vi tvungna att göra oss av med våra älskade missar och det gör ont :(

Vila i frid mina älsklingar!!