Förlossningsberättelse.. (ja jag vet.. sent)

Bättre sent än aldrig! Nu har jag tid över så here we goe:

27 April 2008
Kl 9.00 vaknade jag,allt va som vanligt en helg då Danne är ledig, Liam vaknade först, väckte Danne,de gosadeoch kolla på tv och lät mig sova vidare en stund till. Vaknade av massa goa pussar från Liam,vi mös hela familjen i sängen ett tag innan vi gick upp för att äta frukost. jag gick i vanlig ordning först på toa och är jag tokade mig såg jag pytte lite blod blandat med lite slem, oroade mig inte så mkt över det men tänkte ändå på att det såg ut som slemproppen. Gick och åt frukost och kom på att jag inte kännt "lillebror" på hela morgonen, så jag drack varmt te,kallt vatten, buffade och knuffade på magen, men "lillebror" ville inte alls som vi. Efter mkt om och men rörde det sig i magen och vi kunde vara lugna! Ringde för säkerhets skull till förlossningen som tyckte att eftersom jag hade hotande förtidsbörd och va därför en sk riskgraviditet skulle jag komma in för en extra koll! Men skulle absolut inte oroa mig (vilket jag inte gjorde heller) Och behövde absolut inte stressa in och kunde lungt vänta tills Liam vaknade från sin eftermiddagslur, när han vaknade tog Danne med sig honom ut på gården och jag la mig för att sova en stund innan svärisarna skulle komma på besök från uppsala.
Hade under dagen haft lite mer sammandragningar än vanligt som spände på ett konstigt sätt,kändes som jag bhövde göra nr 2 men kopplade inte då att jag höll på att öppna mig. När jag vaknat till liv,sminkatfixat håret åkte jag och Ewa (svärmor) till Huddinge där jag fick börja med att göra ett CTG och efter en liten stund gjorde sammandragningarna lite ondare. Efetr ca 20-30 min kom en kvinlig läkare in för at göra gyn och Ultraljuds undersöning, hon började med gyn och jag drog ner brallorna och såg att det kommit rejält med blod och då va nog faktiskt första gången jag vart riktigt orolig och förstod ganska snabbt att nåt inte va som det skulle när läkaren såg smått oroad ut när hon såg blodet, då tyckte hon att vi skulle kolla med Ul först och "lillebror" låg med huvudet neråt, men behövde inte betyda att han va påväg då det fanns gott om plats kvar i magen fortfarande sa hon. Hon började sen göra gynundersökningen och döm av min förvåning när hon i princip skriker rakt ut:
-DU KOMMER FÅ BARN IDAG!!! NU!!! DU ÄR HELT ÖPPEN!! CA 6 CM!!OCH VI KAN INGET GÖRA FÖR ATT STOPPA DET!!
Men hallå??! jag hade ju inte ont??! det ska ju göra OONT,
SHIT barn??IDAG??! NU?? Nej det kan inte vara sant!! Allt snurrade,jag fick panik,började gråta,Ewa med, hon höll om mig och sa att allt skulle ordnna sig!
Jag försökte till absolut ingen nytta alls knipa allt vad jag orkadefast alla sa att det inte skulle hjälpa, Men vafan gör man inte??Jag kunde inte föda barn nu!! Va ju bara i v 26+2!!
Allt snurrade och det kom människor från alla håll och kanter och gav mig sprutor,dropp,tog temp mm
Nu va det bråttom att ge mig bricanyldropp för "lillebrors" lungmognad. Och allt skulle gå supersnabbt och jag fick ondare och ondare,kände mig ledsen och stressad! Allt gick så snabbt och nu hade läkaren bestämt att en ambulans skulle komma bums och hämta mig för att sen åka i ilfars till ks solna där d har bättre beredskap för såhär extremt tidiga barn och resan fick ta högst 10 minuter från dörr till dörr 10 min??! från Huddinge till Solna???Är de inte kloka tänkte jag och vart ännu mer nervös!!Nu va dt minst 7-8 personer inne i rummet,läkare, barnläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, neoläkare, akutpersonal, neosköterskor och ambulansmän, Fick ondare och fick riktig panik när det tryckte på ordentligt som att jag verkligen behövde göra nr 2, visste ju att det va riktiga krystvärkarna som satt igång och det är dags att föda.
Fan fan Danne va ju inte äns där än!! Kunde ju inte föda om inte han va där.
Fick nu riktig panik och sköterskan tvingade mig att suga i mig lite lustgas, drog ett försiktigt litet andetag och känslan av att vara aspackad va värre än värkarna så det blev nte mkt lustgas mer..
Äntligen kom Danne instörtandes i rummet ch tur va väl det för 4-5 minuter senare gick vattnet och det va dags att krysta..
1 endaste liten kryst krävdes för att han skulle komma ut, liiten plutt med konstig färg som gav ifrån sig ett ynkligt pip.
Danne klippte navelsträngen och sen sprang läkarna till akutrummet med Danne i hälsrna!
NU började kampen om att öveleva för våran lilla alldeles för förtidigt födda lilla pojke!
De var borta läääänge och tankarna for runt i skallen på mig och tillslut (efter mkt tjat) fick ävenjag gå till akutrummet där våran lilla bebis låg nästan livlös, så vi fick gå tillbaks till rummet och vänta på att läkaren skulle ge oss besked om hur det hade gått, väntan va lång, hemsk och vi va nästan säkra både jag och Danne att läkaren skulle komma in i rummet och säga att det tyvärr inte gick att rädda hans liv! men läkaren kom in och berättade att våran lilla pojke mår "relativt" bra och att han hade respirator och syrgashjälp men värkar stabil för tillfället! TILLFÄLLET va ordet jag snabbt snappade upp, vadå tillfället??Ett annat ord läkaren sa mkt va också "vital" -"Eran pojke är mkt vital" Han påpekade oxå många gånger att vi har en lång tid framför oss med upp och nedgångar och att det skulle bli en lång och svår resa,men att vi inte kunde göra annat än ta en dag i taget.
När allt va så stabilt det kunde transporterades "lillebror" till Ks solna!
Fick veta att han vägde 1185g va 37 cm lång och va "stor" för tiden.

Hade jag åkt in till sjukhuset 30 min senare hade han pluppat ut antingen hema eller i bilen! Tog sammanlagt 45 min från att jag börjat göra CTG tills han va ute!
Kan såhär i efterhand säga att det va en lång berg och dalbana vi fick sätta oss på ofrivilligt och det är den värsta jag åkt...